Johann Nepomuk Strixner, född 1782 i Alten-Oetting, död 1855, var en tysk litograf. Strixner, som studerade för Eichhorn och Mitterer, var till en början kopparstickare. Han övergick efter 1809 till stentrycket och blev en av de främsta samtida tyska utövarna av denna konst. Han var verksam i München och Stuttgart. Han utgav i faksimile Albrecht Dürers "Gebetbuch", handteckningar av gamla mästare samt målningar ur galleriet i München och bröderna Boisserées samling av medeltidskonst. Wikipedia
Tyra (också Thyra) Kleen, född den 29 mars 1874 i Stockholm, död 17 september 1951, var en svensk konstnär och författare. Hennes illustrationer kan vara signerade T.Kn. Tyras Kleens fader var diplomaten Fredrik Herman Rikard Kleen (1841-1923), och hennes farfar militären Johan af Kleen. Hon studerade konst i Tyskland och Paris från 1890, och ägnade mycket tid utomlands. Hon ägnade sig huvudsakligen åt teckning, etsning och litografi. Tyra Kleen har illustrerat sin egen prosadikt En Psykesaga och Olive Schreiners Drömmar samt utgav 1908 konstuppsatserna Form. Hon ställde ut sina arbeten i bland annat Berlin, Wien, Milano, Rom, Paris, London och Sankt Petersburg. Tyra Kleen har skrivit och illustrerat boken "Ni-Si-Pleng. En historia om svarta barn för vita barn". Boken är illustrerad med en färgplansch och 49 illustrationer i texten. Boken gavs ut 1924 av J.A. Lindblads Förlag, Uppsala. Wikipedia
Curt Nyström Stoopendaal, född 25 juni 1893, död 27 juli 1965, var en svensk illustratör. Han var son till Jenny Nyström och är precis som sin mor mest känd för sina julbilder. Curt Nyström Stoopendaal började studera medicin efter studentexamen, men avbröt studierna för att istället studera för Caleb Althin vid Carl Wilhelmssons konstskola. Han arbetade en tid som reklamtecknare men började 1934 att måla kort för Axel Eliassons Konstförlag. Han är begravd vid Rådmansö kyrka. Wikipedia
Sucksdorff studerade konst och film i Berlin. Efter avslutade studier vann han flera fototävlingar. Han filmdebuterade med rörlig film 1940. Hans kortfilm Människor i stad (1947) tilldelades Oscar 1949,[1] den första Oscar någonsin för en kortfilm och den första som en svensk film fått. Hans första långfilm var Det stora äventyret från 1953[2]. Han flyttade i mitten på 1960-talet till Brasilien där han gjorde filmen Mitt hem är Copacabana (1965) för vilken han tilldelades en Guldbagge. Sucksdorff var gift (i andra äktenskapet av tre) 1951-64 med Astrid Bergman Sucksdorff Han fick fem barn. Wikipedia
Hjalmar M fick sin militära utbildning vid Karlbergs krigsakademi. Han tjänstgjorde segrare vid general A F Skjöldebrands stab under fälttåget i Tyskland 1813—14 och deltog i slagen vid Grossbeeren, Leipzig och Bornhöft. Efter det sistnämnda erhöll han medalj för tapperhet i fält. M:s teckningsanlag uppmärksammades tidigt och 1810 finns han antecknad bland dem som "uti Kongl akademiens principskoler ... njuta undervisning i tecknande" (FrKA:s närvarolistor). Efter kriget i Tyskland hade han besvär med sin hälsa och besökte olika brunnsorter. Han greps också tidvis av svår melankoli, något som återkom under hela hans liv. I slutet av 1816 reste M utomlands, dels av hälsoskäl, dels för att studera konst. Han färdades genom Tyskland, passerade Paris och anlände 1818 till Rom, där han genast blev omhändertagen av den sv skulptören Johan Niclas Byström (bd 7), som s å förvärvat Villa Malta vid Via Pinciana. Här uppstod en sv författar- och konstnärskoloni, där M blev en centralgestalt. Genom Byströms medverkan erhöll han ett resestipendium från FrKA; M blev kvar i Italien i tio år. M:s första större verk efter ankomsten till Rom är den i 29 blad etsade serien Carnevale di Roma (tr Rom 1820). Den föregicks av en serie tuschteckningar på grovt karduspapper som efteråt fernissats och som hade formen av en sammanhängande fris. Byström lät först sätta upp den på Villa Malta; senare flyttade han den till sin nybyggda villa på Djurgården i Sthlm. Då prins Carl köpte villan 1908 hängde frisen fortfarande uppe men togs ned och skänktes till NM. Frisen är i sin stil ganska olik den etsade serien. M hade åtskilliga föregångare som avbildat romkarnevalen men han tycks ha varit den förste som framställde den som en fortlöpande fris. Även etsningarna är trots uppdelningen i 20 blad tänkta som en svit, vilken börjar vid Piazza del Popolo och slutar vid nuvarande Piazza Venezia. M handkolorerade f ö själv 20 ex, av vilka han skänkte den sv kungen "tre inbundna i rött band och uppklistrade på grått papper med en guldrand" (brev till B v Beskow). M ägnade sig också åt oljemåleri i den för tiden typiska vedutastilen och avbildade utsnitt från staden med antika ruiner eller pittoreska miljöer med inplacerade folkgrupper, t ex Italiensk skördefest vid Monte Testaccio utanför Rom (NM). Förväntningarna på M ställdes höga i Sverige. I enlighet med tidens värderingar väntade man sig av honom bataljmålningar, speciellt från Karl Johans fältslag. Till FrKA:s utställningar skickade han också hem en del skisser till sådana målningar samt några italienska motiv, men det visade sig att de panegyriska, krigiska scenerna inte var M:s genre. Däremot strödde han gärna omkring sig skämtsamma teckningar från soldatlivet. Bäst lyckades M med sina folklivsskildringar och han var en pionjär att utnyttja den nya tekniken stentryck (litografi). Särskilt under vistelser i Neapel var han mycket produktiv och utgav flera serier med motiv från stadens gatuliv. De mest kända är 24 blad tryckta i Neapel 1827 och 12 blad framställda i Paris 1828. M anknöt till en redan etablerad genre men införde en vardagligare, ofta humoristisk tolkning som skilde sig från de tidigare nyklassicistiska versionerna. I Neapel betraktas hans och landsmannen CJ Lindströms (bd 23) arbeten som föregångare till de litograferade folklivsbilder som senare producerats där. 1829 återvände M till Sverige och fortsatte att arbeta med litografier. Han gav först ut Reseminnen från Frankrike Tyskland och Italien (1829), som bygger på teckningar gjorda i Italien. Därefter kom Stockholmska scener (1830) med folklivsskildringar i sv miljö. Kontrasten mot de livfulla neapelbilderna är stor; folklivet i Sthlm flyter betydligt lugnare och scenerna är ofta mer burleska. M:s stockholmsbilder har ofta återgivits i verk om 1800-talets huvudstad. Det fanns också planer på att M skulle illustrera Bellmans sånger, men de resulterade endast i några teckningar (NM). Under sitt uppehåll i Sthlm fick M uppdrag att utföra en fris på Rosendals slott med motiv ur den nordiska gudasagan. Genom vänner hade han blivit medlem i Götiska förbundet och han valde, inspirerad av P H Lings dikt Åsarna, ämnet Odens återkomst med sina asar. Frisen är målad på papper i grisaille på guldgrund och löper strax under taket runt hela den s k Röda salongen. Här saknas M:s annars kraftfulla karakterisering. Redan 1830 lämnade M Sverige på nytt och kom till England, där han gav ut två litografiska samlingar: Miscellaneous Sketches of Contrasts (1831) och Humourous Sketches (1832). Påverkan från de engelska karikatyrtecknarna är påfallande. M:s hälsa försämrades emellertid undan för undan. Till slut ordnade hans kollega O Södermark så att M kunde komma till honom i Paris. Vännen uppmuntrade honom också att fullborda en oljeskiss till Kalabaliken i Bender som ställdes ut på FrKA och fick god kritik. I sept 1837 avled dock M i Paris; han ligger begraven på Père-Lachaisekyrkogården. M kände sig hela sitt liv nedtryckt av att inte motsvara de ställda förväntningarna. Han har i vår konsthistoria tidigare räknats till "de målande militärerna" och har huvudsakligen blivit bedömd efter sina mediokra bataljmålningar. Senare har dock förutom Carnevale di Roma och hans litografier de många teckningar som han gav till släkt och vänner rönt större uppskattning. Han var lika träffsäker med den traditionella tuschpennan som med blyertspennan, vilken han lärt sig använda i Rom. M gjorde också en del fina porträtt i blyerts. Författare Margareta Winqvist http://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=8730
Kent Andersson har arbetat som säljare av grafisk utrustning. Han är medlem i Litografklubbens Arkiv och är sedan länge varit aktiv på museet. Han har också tryckt egna litografier. Kent Anderssons samling som donerades till Litografklubbens Arkiv 2009 består av ett stort antal monterade tändsticksetiketter med många olika motiv för framför allt export till Asien och Afrika. Etiketterna trycktes i början av 1900-talet för Lidköpings Tändsticksfabrik Sirius. Läs om tändsticksfabriken här: http://thoresmatches.se/tandsticksfabriker/lidkopings_tandsticksfabrik.htm
Hans Andersson, Huddinge, är medlem i Litografklubbens Arkiv. Han har sedan lång tid tillbaka samlat äldre konstlitografiskt tryck med bland annat litografier av Billmark och Mörner. Det äldsta bladet i samlingen är Jesu nedtagning från korset av Strixner från 1817. 2011 lånades museet in litografier ur hans samling till utställningen Stockholm – Paris. 1800-talets Europa i samtida litografier. Hans Andersson erbjöd museet att köpa samlingen med 100 litografier och den finns nu i sin helhet digitaliserad och tillgänglig i Collective Access.
Albin Amelin började 1915 arbeta som typografelev och studerade vid Tekniska skolan (numera Konstfack) i Stockholm 1919-21, samt på egen hand i Paris.[1] Han debuterade 1929 och var en av grundarna av Färg och Form 1932. Han var en politiskt medveten målare och hans motiv är socialt betonade, ofta med kroppsarbetare, som till exempel i Fanor över bron (1936), men även landskap tillhör motivkretsen liksom blomsterstilleben i en expressionistisk stil. Amelin anslöt sig 1929 till kommunistiska partiet. Albin Amelin målade kraftigt med mustiga färger, grova konturer och tjockt med färg och är känd för sitt våldsamma temperament. Han är representerad på Nationalmuseum, Moderna museet, Göteborgs konstmuseum, Malmö Konstmuseum, Norrköpings konstmuseum, Bohusläns museum och Cassels donation i Grängesberg. I samband med ILO:s 50-årsjubileum gav svenska postverket ut ett frimärke med motivet Arbetarhuvud av Albin Amelin. [2][3] Han är gravsatt på Bromma kyrkogård.(Wikipedia)
Rolf Blomberg, född den 11 november 1912 i Sverige, död den 8 december 1996 i Ecuador, var en svensk författare och upptäcktsresande i Sydamerika och Indonesien. Han var son till arkitekten David Blomberg. Wikipedia
Gunila Stierngranat (1902-1960) gjorde serier, vykort, julbrev, målarböcker, sagoböcker och flickböcker och illustrerade i veckotidningar. Enligt egen utsago sålde hon sitt första alster 1914 vid tolv års ålder. Gunila Stierngranats utbildning för sitt yrke bestod i brevkurser. Hon inspirerades under åren mycket av amerikanska magasin som Women´s Home Journal. Det amerikanska intresset föll sig naturligt, hennes mor kom från USA. Hon bar det intressanta namnet Sadie Brown. Gunila själv vistades i USA några år på 20-talet. Hon tog också intryck av Harold Fosters Prins Valiant. Både den och flera av hennes serier gick i Vårt Hem. Gunila bidrog till mycket i den veckotidningen – vinjetter, illustrationer och serierna Prinsen och tiggargossen och Snövit, vilka senare blev album på Åhlén och Åkerlund. Hennes egenskrivna Snövit var inte en upprepning av sagan utan skildrar vad som hände sen, efter giftermålet. Vårt Hem var 40-tal, men redan på 30-talet var hon stor i Allt för alla. Vinjetter och illustrationer och framsidor och serier. Hennes serier kunde heta Lasseman och hans vänner eller Lille Göran och John Blund. Åt Husmodern gjorde hon Lisa vill till filmen. 1934 kom hennes trevliga och fartfyllda Kaninkusinernas äventyr. Hon medarbetade också i vår första egentliga ungdomstidning, som hette Min tidning.(Svenska Serieakademin)
Karl Tirén, född 23 juni 1869 i Oviken, död 1 september 1955 i Stockholm, var en jämtsk konstnär, sameforskare, järnvägstjänsteman och fiolbyggare. Han var även verksam som jojksamlare. Karl Tirén var yngre bror till konstnären Johan Tirén. Wikipedia
Per Erik Grude, föddes i Brännkyrka församling i Stockholm 1889. Efter studier vid Tekniska Skolan i Stockholm resp. Norrköping började han 1906 som litograflärling på Börtzells Tryckeri i Stockholm. Efter tre år på Litografiska Aktiebolaget i Norrköping (1907–1910) återvände han till Börtzells. Efter första världskriget arbetade han en tid i England och Tyskland, och reste 1922 som Kommerskollegiums stipendiat till USA där han hade anställningar på American Lithographic Co i New York och Brooks Bank Note Co i Springfield, Massachusetts. 1924 återkom Grude till Sverige för att bli chef för Åhlén & Åkerlunds litografiska avdelning vid Eugeniavägen i Stockholm. Grude var från 1930 chef för den litografiska avdelningen vid Victor Petterssons Bokindustri AB och startade 1933 eget företag, Foto-Lito. 1945 startade han också det egna leverantörsföretaget Materia som han drev till sin bortgång. 1963 donerade han och hustrun Hanna 117.000 kronor till en av dem upprättad stiftelse, Per Erik och Hanna Grudes stiftelse. Stiftelsen förvaltas av Sveriges Litografiska Tryckeriägares Förbund, idag Grafiska Företagens Förbund, och avsättningen används till stipendier för utbildning inom det litografiska facket. Stiftelsen har idag ett kapital på 5 miljoner kronor och delade 2005 ut 140.000 kronor. Direktör Per Erik Grude avled den 29 oktober 1967 i en ålder av 78 år.
Karl Andersson föddes 1878 i Jonsberg, Östergötland. När han var 14 år började han som maskintryckare på Lithografiska AB i Norrköping och stannade där i 22 år. Efter det arbetade han som litograf på Anderssons Lithografiska AB, som sedan gick upp i Norrköpings Tidningar. Karl Andersson var fackligt verksam, var aktiv i IOGT och hade dessutom flera andra förtroendeuppdrag. Han arbetade sig upp och blev en mycket skicklig yrkesman inom litografin. Han lämnade efter sig en stor samling litografiskt tryck som har donerats till museet av hans dotterson Göran Lundin, Skövde.
Reklamkonstnär, teaterdekoratör, målare och tecknare. Det var framförallt under en tioårsperiod på 1920-30-talet som Mauritz ”Moje” Åslund tecknade sina fantasifulla och dramatiska affischer. Förutom affischer för politik och produktreklam tecknade han affischer för filmen, och det är här han åstadkom flest affischer.
Per Axel (Pelle) Åberg, född 1909 i Stockholm, död 1964 i Stockholm, var en svensk konstnär. Son till bildkonstnären Axel Wilhelm Åberg som han fick utbildning av. Samt utbildning vid Tekniska skolan och studier i Italien. Offentlig utsmyckning: Konstnärshuset i Stockholm, Södra teatern, Scalateatern och Biografen Vinterpalatset, Norra Bantorget i Stockholm. Representerad: Prins Eugens Waldemarsudde, Moderna Museet i Stockholm, Jönköpings museum, Stockholms stadsmuseum, Ateneum i Helsingfors. Pelle Åberg är begravd på Norra begravningsplatsen. Wikipedia
Reklamtecknare, specialiserad på filmaffischer. Arbetade hos Eric Rohman vid mitten av 1920-talet. Han kom mellan åren 1935–65 att göra tusentals affischer framförallt till filmbranschen. Ett återkommande drag i hans produktion är närbilder av ansikten. Han kombinerade ofta teckning med foto.
Oskar Filip Emil Åberg, född 2 januari 1864 i Uppsala, död 27 mars 1940 i Sollentuna[1], var en svensk målare, grafiker, illustratör, animatör och regissör.
Anders Leonard Zorn, född 18 februari 1860 i Utmelands by i Mora socken i Dalarna, död 22 augusti 1920 i Mora i Dalarna, var en svensk konstnär. Han betraktas som en av de främsta svenska konstnärerna och blev även uppskattad internationellt. Detta gäller inte minst i USA, där han anlitades som porträttmålare av presidenter, företagsledare och folk i societeten. Wikipedia
Bröderna von Wright (uttalas "fånn vrickt") var fem till antalet, varav tre var målare: Magnus von Wright (1805–1868) Wilhelm von Wright (1810–1887) Ferdinand von Wright (1822–1906) Dessa ornitologer, forskare, naturvetenskapliga illustratörer och konstnärer var födda på Haminanlax nära Kuopio i Finland. I Stockholm i augusti 1828 påbörjade Magnus och Wilhelm von Wright bildverket Svenska Foglar, finansierat av greve Nils Bonde. Detta ornitologiska verk blev klart 1838 och är en samling på 178 litografier. Wikipedia
Bröderna von Wright (uttalas "fånn vrickt") var fem till antalet, varav tre var målare: Magnus von Wright (1805–1868) Wilhelm von Wright (1810–1887) Ferdinand von Wright (1822–1906) Dessa ornitologer, forskare, naturvetenskapliga illustratörer och konstnärer var födda på Haminanlax nära Kuopio i Finland. I Stockholm i augusti 1828 påbörjade Magnus och Wilhelm von Wright bildverket Svenska Foglar, finansierat av greve Nils Bonde. Detta ornitologiska verk blev klart 1838 och är en samling på 178 litografier. Wikipedia
Bröderna von Wright (uttalas "fånn vrickt") var fem till antalet, varav tre var målare: Magnus von Wright (1805–1868) Wilhelm von Wright (1810–1887) Ferdinand von Wright (1822–1906) Dessa ornitologer, forskare, naturvetenskapliga illustratörer och konstnärer var födda på Haminanlax nära Kuopio i Finland. I Stockholm i augusti 1828 påbörjade Magnus och Wilhelm von Wright bildverket Svenska Foglar, finansierat av greve Nils Bonde. Detta ornitologiska verk blev klart 1838 och är en samling på 178 litografier.
Ernst Gunnar Widholm, född 4 mars 1882 Stockholm, död 10 april 1953, var målare, tecknare och grafiker. Som tidningsillustratör i Stockholms Dagblad nådde han en "enastående popularitet … särskilt hans reportageteckningar från stockholmsolympiaden 1912 - då han gjorde något av en pionjärinsats som idrottstecknare. Gunnar Widholm tillhörde under lång tid de flitiga tecknarna i Kasper. Han debuterade som artonåring år 1900 och har blivit mest känd för sina eleganta kvinnobilder som närmast kan jämföras med modebilder. Wikipedia
Född i Danmark. Professor i botanik vid Stockholms högskola 1882-85 samt medlem av Svenska Vetenskapsakademien 1885. Han författade omfångsrika och mycket användbara läroböcker. Tillsammans med tecknaren och grafikern Vilhelm Balslev gjorde han många botaniska skolplanscher av hög konst-närlig kvalitet. Planscherna signerades av ”Eug. Warming & Vilh. Balslev”. Botaniska planscher 28 st.
Målare och professor vid Konstakademin 1854. Han är känd för sina häst- och ryttarbilder, men mest känd för sin oljemålning Gustaf Adolfs död i slaget vid Lützen (1855), som reproducerades på P.A. Norstedt & Söner 1931.
Målare, tecknare och grafiker (medlem i Litografklubben). Född i Wien, bror till Rudolf Tupy. Han flyttade till Stockholm 1918. Båda bröderna blev svenska medborgare 1924. Han gjorde både landskapsmålningar och stadsmotiv. Som grafiker har han gjort etsningar och färgetsningar, bl a en serie Stockholmsmotiv och som illustratör bl a teckningar till Folke Rösiös fågelböcker Våra vingade vänner I-II. Utländska djur ett 20-tal, Svenska djur ett 10-tal, Utländska kulturlandskap 5 st.
Målare, tecknare och grafiker (medlem i Litografklubben). Föddes i Wien men bosatte sig 1914 i Stockholm. Han målade både landskap, porträtt och djur. Under 1930- och 40-talen var han anställd vid Esselte i Stockholm som litograf och utförde originallitografier och etsningar. Utförde efter egna originalakvareller skolplanscher. Insekter 4 st, Utländska djur ett 20-tal, Anatomi ett 10-tal.
Vår kanske skickligaste målare av skolplanscher över vilda djur. Son till den kände landskapsmålaren och ”Lappmålaren” Johan Tirén. Han inspirerades av sin far och Bruno Liljefors. Att måla skolplanscher innebar för de flesta konstnärer möjligheter till extrainkomst. För Tirén blev planscherna en livsuppgift. Han har även illustrerat ett par volymer till Barnbiblioteket Saga. Hans planscher har även fått stor spridning i våra nordiska grannländer. Svenska djur 80 st mellan åren 1917-1935, i akvarell.
Målare, grafiker, bildhuggare och illustratör. Han föddes i Tyskland och är mest känd för sina djurmålningar. Hans skolplanscher med djurmotiv producerades troligen i slutet av 1800-talet. Ollonborre Amiralsfjäril.
Målare, grafiker och teckningslärare. Hon blev vår flitigaste växt- och fruktmålare inom skolplanschernas värld. Dessutom gjorde hon på uppdrag av Lantbruksakademien 700 avbildningar av jordbruks- och trädgårdsväxter för tidskrifter, planscher och väggtavlor för skolorna. 1901 blev hon teckningslärare vid Lantbruksakademiens trädgårdsskola. Sjöberg producerade bl a Botaniska Väggtavlor (26 botaniska skolplanscher i fem serier), Svenska Växter (40 skolplanscher) samt Sveriges vanligaste ogräs (2 planscher med sammanlagt 30 växter), samtliga för Norstedts förlag. Hennes botaniska väggtavlor för skolundervisningen visades bl a på Stockholmsutställningen 1897 och Parisutställningen 1900. Hon belönades med hedersdiplom i Wien för sina bilder.
