År 1612 begav sig Poussin till Paris, där han hos Georges Lallement och Ferdinand Elle fortsatte sin utbildning som hade inletts i Rouen hos Quentin Varin. Efter en vistelse i Venedig reste Poussin 1624 till Rom genom förmedling av diktaren och vännen Cavaliere Marino, var Adinis han illustrerat. Där gynnades han av bland andra kardinalen Francesco Barberini. År 1640 återvände han till Paris, där han utnämndes till kunglig målare, men på grund av de intriger han där utsattes för lämnade han redan 1642 åter Paris och bosatte sig på nytt i Rom.[1] Poussin anses vara grundaren av den franska klassicismen. Han hävdade, att färgen endast hade ett dekorativt värde i en målning och var av mindre betydelse än de mer formella beståndsdelarna teckning och komposition, vilka tillfredsställer intellektet istället för känslan. Denna hållning kom senare att kallas för poussinism. Från att i sina tidiga målningar ha skapat brokiga målningar blir hans senare målningar utifrån venetianskt inflytande präglade av ett valörrikt ljusdunkel.[2] Utifrån den antika konsten och den italienska renässansen utförde Poussin religiösa och mytologiska historiebilder, porträtt och landskap som alltid fogas in i en sträng ordningsprincip som strävar efter högsta fulländning. (Wikipedia)
Kurt Nordström, född 3 november 1935 i Sankt Matteus församling, Stockholm,[1] , död 13 augusti 2011 i Uppsala, var en svensk mikrobiolog, professor i ämnet vid Uppsala universitet].[2][3] Kurt Nordström studerade vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm, där han blev civilingenjör 1968, teknologie licentiat 1962 och disputerade för teknologie doktorsgrad 1964. [3] Hans avhandling handlade om bryggerijäst.[4] Han var docent i mikrobiologi vid Umeå universitet 1966–1971 och extra biträdande professor där 1971–1975. Han var sedan professor i experimentell mikrobiologi vid Odense universitet 1976–1982, innan han 1982 blev professor vi mikrobiologi vid Uppsala universitet. [3] Från 1987 var han mledamot av Vetenskapsakademien. [5] Kurt Nordström var gift 1980–1984 med Ulla Marie Henriksson[6] och från 1989 med Sylvi Gunnarsson-[3] Han är gravsatt i minneslunden på Uppsala gamla kyrkogård.[2] (Wikipedia)
Frederick Carl Frieseke (April 7, 1874 – August 24, 1939) was an American Impressionist painter who spent most of his life as an expatriate in France. An influential member of the Giverny art colony, his paintings often concentrated on various effects of dappled sunlight. He is especially known for painting female subjects, both indoors and out. (Wikipedia)
Axel Edvin Åslund, född 27 november 1881 i Östersund, död 13 februari 1958 i Stockholm, var en svensk målare, tecknare och grafiker. Wikipedia Född: 27 oktober 1881, Östersund Död: 13 februari 1958, Stockholm Utbildning: Jämtlands Gymnasium Wargentin, Konstfack, Kungliga Akademien för de fria konsterna.
Lars Oscar Bernhard Oscarsson, född 24 november 1894 i Lids socken, Södermanland, död 30 oktober 1977, var en svensk tecknare, grafiker och skulptör. Han var son till lantbrukaren Carl Oscar Carlsson och Augusta Kristina Larsson och från 1948 gift med Wilhelmina Essen. Oscarsson studerade vid Althins målarskola i Stockholm 1917-1918 och vid Konsthögskolan 1919-1921 där han även deltog i Axel Tallbergs etsningskurs. Han tilldelades kanslermedaljen 1920 och den kungliga medaljen 1921. Efter studierna företog han ett flertal studieresor till Frankrike, Italien och Spanien. Han medverkade i samlingsutställningar arrangerade av Uppsalagruppen, Fria gruppen Sveriges allmänna konstförening och på Liljevalchs konsthall. Hans konst består av porträtt, figurer, landskap och några enstaka stilleben samt grafiska blad och ett litet antal skulpturer. Oscarsson är representerad vid Eskilstuna konstmuseum och Kulturhistoriska museet i Sofia.(Wikipedia)
Karl Fredrik Nordström, född 11 juli 1855 på Hoga, Stenkyrka socken, Tjörn, död 16 augusti 1923[8], var en svensk målare känd för sitt landskapsmåleri och skildringar av fiskarfamiljer i Bohuslän. Han var ordförande för Konstnärsförbundet 1896–1920 och tillhörde på 1890-talet den så kallade Varbergsskolan. (Wikipedia)
Birger Lungquist var bror till författaren Walter Ljungquist och kusin med tidningsmannen Ivar Ljungquist. Han studerade vid Althins målarskola och Konsthögskolan och debuterade tillsammans med De tretton på Liljevalchs konsthall 1928. Med lyrisk realism målade han nakna bondflickor i olja eller pastell och i en blond kolorit. I färgskimrande akvareller målade han även folkvisemotiv. [2] Ljungquists konst finns representerad på Nationalmuseum[3] och Moderna museet[4] i Stockholm, Göteborgs konstmuseum, Kalmar konstmuseum[5], Norrköpings konstmuseum, Borås konstmuseum, Bergen museum och Linköping museum. (Wikipedia)
Olof Tryggve Hermelin Född 1856-08-03, Död 1951-10-05 BiografiFöräldrar Olof H. och Magdalena (Malin) Lucie Liljenstolpe. Ogift. Efter studier i Uppsala med kansliexamen 1881. Studerade vid Konstakademin 1881-1886 och hade som lärare P. D. Holm som jämte A.T. Gellerstedt kom att spela den största rollen för hans konstnärliga utveckling. Efter studierna reste H. till Tyskland och Frankrike. Ställde ut på Konstakademiens utställningar 1885 och 1887. Målade helts akvarell med motiv taget från ostkusten skärgård samt mellansverige med ekvegetation och lövängar. Var även grafiker. http://collection.nationalmuseum.se/eMuseumPlus?
Ida Eléonora Davida von Schulzenheim, född 8 januari 1859,[1] död 1940, var en svensk konstnär samt grundare och ordförande i Föreningen Svenska Konstnärinnor. Biografi Redigera Ida von Schulzenheim föräldrar var godsägare friherre David T. von Schulzenheim och Ida Sophia Cederborgh. von Schulzenheim studerade på Konstakademien i Stockholm och från 1888 i Paris, där hon var elev till Julien Dupré, Jules Joseph Lefebvre och Benjamin Constant. Ida von Schulzenheim deltog i världsutställningen i Paris 1889 och mottog där ett hedersonnämnande; hon fick en silvermedalj i Amiens 1890, en guldmedalj vid konstakademiens utställning i Stockholm 1891, ett hedersomnämnande i Paris 1892 och en medalj vid Chicagoutställningen 1893. Hennes främsta motiv var djur och hon ska vid två tillfällen ha målat av Sofia av Nassaus hundar. von Schulzenheim grundade 1910 Föreningen Svenska Konstnärinnor och var dess första ordförande. Hon mottog Litteris et Artibus 1927. Wikipedia
Carl Müller, född i Tyskland, död förmodligen mot slutet av 1831 i Stockholm, var en av de första personer som etablerade litografin i Sverige. Müller kom i december 1817 till Stockholm, där han ingick kompaniskap med sin landsman Ludvig Fehr och uppsatte det första stentryckeriet i Sverige. Tryckeriet skapade några porträtt och andra smärre blad, tämligen ursprungliga och huvudsakligen utförda av Fehr. Bolaget upplöstes omkring 1820, och Müller övertog ensam tryckeriet. Från detsamma utkom sedan flera arbeten av betydelse, som Fredrik Emanuel Verners stora Stockholmsvyer, densammes "Upsala domkyrka" (1826-29) och "Stockholms utseende i äldre och nyare tider" (1829). Då emellertid flera medtävlare av större konstnärlig utbildning uppstod mot slutet av 1820-talet, ägnade Müller sig sedan dess huvudsakligen åt litografiskt musiktryck och utgav, sannolikt på eget förlag, en betydande mängd musikalier. Omkring 1830 gjorde han för detta ändamål försök med zinkgravyr. Hans änka, Sofie Müller, fortsatte, med biträde av litografen Carl Fredrik Schultén, några år med tryckeriet, som sedan övergick i andra händer. (Wikipedia)
JOHAN HENRIC SJÖHOLM (1804-1842), "Kullen", signerad och daterad a tergo J H Sjöholm pinx 1830, olja, duk 17,5x24,5 cm Johan Henric Sjöholms karriär blev kort. Han dog "i elände" 1842, en månad före sin 38-årsdag. Förhoppningarna på denne konstnär hade dock varit stora. Under sin tid vid Konstakademien på 1820-talet imponerade han stort på lärarna och belönades med ett flertal medaljer. Dessutom tecknade han under dessa år, tillsammans med A. U. Schützercrantz och A. C. Wetterling, förlagorna till den 1824-25 utgivna "Kongl. svenska arméens uniformer". Studierna fick dock ett abrupt avbrott "då han hade råkat i dåligt sällskaper, som gjorde att han förfalskade namn på en revers, och måste för samma sak hastigt lämna Stockholm". Via Köpenhamn hamnade han så småningom i Skåne, där han gifte sig med en syster till en präst. Under sin tid på flykt livnärde sig den olycklige artisten på att måla porträtt och när han på 1830-talet återvände till Stockholm fick han bland annat flera beställningar från den blivande konungen Oscar I. Han porträtterade även en rad andra framstående personer, däribland Jonas Alströmer. Att Johan Henric Sjöholm även var verksam som landskapsmålare omnämns i litteraturen, men inga av dessa landskapsmålningar har tidigare varit kända. http://online.auktionsverket.se/1509/323836-johan-henric-sjoholm-kollektion-vasa-konst/
Tysk-svensk bildkonstnär och grafiker, född 1631 i Nürnberg, död i Stockholm 1711. Han studerade i Hamburg och sedan i Italien och kom troligen genom Ehrenstrahls förmedling, 1683 till Sverige. Under Erik Dahlbergs uppsikt började han måla stora bataljmålningar, Slaget vid Halmstad och Slaget vid Lund, på Drottningholm, vilka är av visst historiskt värde. Polska trupper svära Karl X Gustav trohetsed vid Sandomierz den 3 nov. 1655. En oljemålning på duk 1631-1711 efter Dahlbergs teckning. På Drottningholm. Lexikonett amanda
Egron Lundgren, Sverige (1815-1875) Blev redan under studietiden känd som en skicklig tecknare och det ansågs självklart att han skulle studera utomlands, bl.a. i Paris. Var sedan under långa tider bosatt i Spanien, Italien och England samt företog reportageresor till Egypten och Indien. Han var ständigt sysselsatt med att avbilda miljöer och folkliv i de olika länderna och hans stora skicklighet som akvarellist gjorde honom till en konstnär på modet i London och han uppmärksammades av drottning Victoria som gav honom flera uppdrag. På Nationalmuseum i Stockholm förvaras över tusen nummer ur hans konstnärskap. Bukowskis Market
engt Nordenberg, född 22 april 1822 i Jämshög, Blekinge, död 18 december 1902 i Düsseldorf. Konstnär tillhörande av Düsseldorfskolan och mest känd för sina folklivsbilder med motiv hämtade från Dalarna, Blekinge och Skåne. Nordenberg har även skildrat medelklass och högre klassers liv, samt även målat kyrkomålningar och altartavlor. Hans konst är väl representerad på såväl Nationalmuseum som Göteborgs konstmuseum. Flera av Nordenbergs bilder reproducerades i tidskriften Litografiskt Allehanda som utgavs 1859-65, vilket bidrog till hans popularitet. Bengt Nordenberg är farbror till konstnären Henrik Nordenberg (1857–1928) Wikipedia
Edmund Guido Hammer (* 4. Februar 1821 in Dresden; † 29. Januar 1898 ebenda) war ein deutscher Maler und Zeichner. Er besuchte die Dresdner Kunstakademie und ab 1842 Julius Hübners Atelier. Als leidenschaftlicher Jäger war er der Dresdner Heide sehr verbunden und wandte sich daher der Tiermalerei zu. Er unternahm eine Fußreise nach Triest, Venedig, Mailand, über den Gardasee, wiederholte Ausflüge nach München, in die Wälder Sachsens, Böhmens, Schlesiens, auch in die Tiroler Berge. 1866 ging er nach Konstantinopel. Seine frischen, naturnahen Tier- und Jagdbilder erfreuen sich großen Beifalls. Die Gemäldegalerie Alte Meister in Dresden besitzt von ihm: Geflecktes Windspiel (1852) und Wildsau mit Frischlingen, von einem Hund gestellt (1860). Er zeichnete auch zahlreiche Illustrationen für die Zeitschriften Die Gartenlaube und die Leipziger Illustrirte Zeitung. Zu diesen wie zu seinen „Hubertusbildern“, Album für Jäger und Jagdfreunde (2. Aufl., Glog. 1877), schrieb er selbst anziehende Schilderungen. Sein Wohnhaus befand sich im Hause Marienallee 4 am südlichen Heiderand. Begraben ist er auf dem St.-Pauli-Friedhof. Wikipedia
Rafael (italienska Raffaello, Raffaello Sanzio eller Raffaello Santi), född 28 mars eller 6 april 1483 i Urbino, Italien, död 6 april 1520 i Rom, var en italiensk konstnär och arkitekt under den romerska högrenässansen.
Blommér inledde sin bana som målarlärling hos Magnus Körner i Lund och började 1839 på Konstakademien. 1847 fick han ett generöst stipendium och reste till Paris, där han kom att studera för den akademiske målaren Léon Cogniet. Blommér var naturmystiker och mycket påverkad av tidens strömningar. Nyromantikerna Geijer, Atterbom och Stagnelius liksom vurmen kring folkvisan hade ett stort inflytande på Blommérs måleri från hans parisiska horisont. Därifrån sände han hem ett flertal målningar kring älvtemat, till exempel Älvdansen (1850), influerade av den österrikiske målaren Moritz von Schwinds motiv från folktron. Blommér var förvissad om att naturen hade en inneboende själ, som symboliserades av dessa väsen och mytiska sagogestalter. Han gifte sig 1853 med konstnären Edla Gustava Jansson. En vecka efter vigseln avled Blommér i sviterna av en lunginflammation. Wikipedia
Draner, actually Jules Jean Georges Renard (11 November 1833 in Liège - died in 1926 in Paris), was a Belgian painter, Illustrator and cartoonist. Living from 1861 in Paris, Draner worked as an illustrator for numerous famous newspapers and sketched late costumes for different famous theatrical houses and opera-houses Wkipedia
Jean-Baptiste David (called Jules David; 1808–1892) was a French painter and lithographer. His illustrations appeared in many books and magazines. He was particularly known for his illustrations of contemporary Parisian fashions. Wikipedia http://en.wikipedia.org/wiki/Jules_David
Utbildade sig i Paris på 1830-talet och även i München. Framställde framför allt porträtt av kända personer. Startade det litografiska tryckeriet Spong & Cardon i Stockholm 1835. Ytterligare information: http://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=16363
Johan Einar Lönnberg, född 24 december 1865 i Stockholm, död 21 november 1942 i samma stad, var en svensk zoolog och bland annat medlem i Naturskyddsföreningen. Wikipedia
Erik Viktor Tryggelin, född 25 juni 1878 i Stockholm, död 9 augusti 1962 i Stockholm[1], var en svensk konstnär, tecknare och fotograf. Han utförde främst figurkompositioner och stadsmotiv, ofta aftonstämningar från Stockholm, Visby och Vadstena. Erik Tryggelin levde som en enslig ungkarl och testamenterade sin stora kvarlåtenskap till Konstnärernas hjälpfond. Senare hamnade en representativ samling Stockholmsbilder i Stockholms stadsmuseum. Wikipedia
Fritz von Dardel var son till godsägaren Georges-Alexandre von Dardel och grevinnan Hedvig Sofia Charlotta Amalia Lewenhaupt. Han var gift med friherrinnan Augusta Silfverschiöld. Släkten von Dardel kommer från Schweiz och adlades i Sverige 1810. von Dardel blev vid sexton års ålder konstapelkadett vid Vendes artilleriregemente, 1837 underlöjtnant vid Svea livgarde och avancerade till överstelöjtnant i armén 1862. Han blev 1850 adjutant hos kronprinsen och sedan hos Karl XV. Von Dardel var 1858-62 militärattaché i Paris samt blev 1864 kabinettskammarherre hos Karl XV och samma år överintendent och ordförande i Akademin för de fria konsterna, av vilken han 1861 invalts till hedersledamot. Dessutom var han ordförande i Nationalmuseums nämnd i 25 år (1867-92). Vid flera konstutställningar i Europa (1867, 1871, 1873 och 1878) samt i Philadelphia (1876) var von Dardel juryman, och själv hade han bedrivit studier på Léon Cogniets och E. Lamis ateljéer i Paris. Fritz von Dardel tillhörde Karl XV:s intima krets och har gjort ett flertal dråpliga, akvarellerade teckningar av personer och händelser vid hovet eller under kungens resor, vidare folklivsbilder samt litografier. Hans dagböcker (se nedan) som utgavs postumt är skrivna på franska och översatta och redigerade av hans söner. Wikipedia
Johann Nepomuk Strixner, född 1782 i Alten-Oetting, död 1855, var en tysk litograf. Strixner, som studerade för Eichhorn och Mitterer, var till en början kopparstickare. Han övergick efter 1809 till stentrycket och blev en av de främsta samtida tyska utövarna av denna konst. Han var verksam i München och Stuttgart. Han utgav i faksimile Albrecht Dürers "Gebetbuch", handteckningar av gamla mästare samt målningar ur galleriet i München och bröderna Boisserées samling av medeltidskonst. Wikipedia
Tyra (också Thyra) Kleen, född den 29 mars 1874 i Stockholm, död 17 september 1951, var en svensk konstnär och författare. Hennes illustrationer kan vara signerade T.Kn. Tyras Kleens fader var diplomaten Fredrik Herman Rikard Kleen (1841-1923), och hennes farfar militären Johan af Kleen. Hon studerade konst i Tyskland och Paris från 1890, och ägnade mycket tid utomlands. Hon ägnade sig huvudsakligen åt teckning, etsning och litografi. Tyra Kleen har illustrerat sin egen prosadikt En Psykesaga och Olive Schreiners Drömmar samt utgav 1908 konstuppsatserna Form. Hon ställde ut sina arbeten i bland annat Berlin, Wien, Milano, Rom, Paris, London och Sankt Petersburg. Tyra Kleen har skrivit och illustrerat boken "Ni-Si-Pleng. En historia om svarta barn för vita barn". Boken är illustrerad med en färgplansch och 49 illustrationer i texten. Boken gavs ut 1924 av J.A. Lindblads Förlag, Uppsala. Wikipedia
Curt Nyström Stoopendaal, född 25 juni 1893, död 27 juli 1965, var en svensk illustratör. Han var son till Jenny Nyström och är precis som sin mor mest känd för sina julbilder. Curt Nyström Stoopendaal började studera medicin efter studentexamen, men avbröt studierna för att istället studera för Caleb Althin vid Carl Wilhelmssons konstskola. Han arbetade en tid som reklamtecknare men började 1934 att måla kort för Axel Eliassons Konstförlag. Han är begravd vid Rådmansö kyrka. Wikipedia
Sucksdorff studerade konst och film i Berlin. Efter avslutade studier vann han flera fototävlingar. Han filmdebuterade med rörlig film 1940. Hans kortfilm Människor i stad (1947) tilldelades Oscar 1949,[1] den första Oscar någonsin för en kortfilm och den första som en svensk film fått. Hans första långfilm var Det stora äventyret från 1953[2]. Han flyttade i mitten på 1960-talet till Brasilien där han gjorde filmen Mitt hem är Copacabana (1965) för vilken han tilldelades en Guldbagge. Sucksdorff var gift (i andra äktenskapet av tre) 1951-64 med Astrid Bergman Sucksdorff Han fick fem barn. Wikipedia
Hjalmar M fick sin militära utbildning vid Karlbergs krigsakademi. Han tjänstgjorde segrare vid general A F Skjöldebrands stab under fälttåget i Tyskland 1813—14 och deltog i slagen vid Grossbeeren, Leipzig och Bornhöft. Efter det sistnämnda erhöll han medalj för tapperhet i fält. M:s teckningsanlag uppmärksammades tidigt och 1810 finns han antecknad bland dem som "uti Kongl akademiens principskoler ... njuta undervisning i tecknande" (FrKA:s närvarolistor). Efter kriget i Tyskland hade han besvär med sin hälsa och besökte olika brunnsorter. Han greps också tidvis av svår melankoli, något som återkom under hela hans liv. I slutet av 1816 reste M utomlands, dels av hälsoskäl, dels för att studera konst. Han färdades genom Tyskland, passerade Paris och anlände 1818 till Rom, där han genast blev omhändertagen av den sv skulptören Johan Niclas Byström (bd 7), som s å förvärvat Villa Malta vid Via Pinciana. Här uppstod en sv författar- och konstnärskoloni, där M blev en centralgestalt. Genom Byströms medverkan erhöll han ett resestipendium från FrKA; M blev kvar i Italien i tio år. M:s första större verk efter ankomsten till Rom är den i 29 blad etsade serien Carnevale di Roma (tr Rom 1820). Den föregicks av en serie tuschteckningar på grovt karduspapper som efteråt fernissats och som hade formen av en sammanhängande fris. Byström lät först sätta upp den på Villa Malta; senare flyttade han den till sin nybyggda villa på Djurgården i Sthlm. Då prins Carl köpte villan 1908 hängde frisen fortfarande uppe men togs ned och skänktes till NM. Frisen är i sin stil ganska olik den etsade serien. M hade åtskilliga föregångare som avbildat romkarnevalen men han tycks ha varit den förste som framställde den som en fortlöpande fris. Även etsningarna är trots uppdelningen i 20 blad tänkta som en svit, vilken börjar vid Piazza del Popolo och slutar vid nuvarande Piazza Venezia. M handkolorerade f ö själv 20 ex, av vilka han skänkte den sv kungen "tre inbundna i rött band och uppklistrade på grått papper med en guldrand" (brev till B v Beskow). M ägnade sig också åt oljemåleri i den för tiden typiska vedutastilen och avbildade utsnitt från staden med antika ruiner eller pittoreska miljöer med inplacerade folkgrupper, t ex Italiensk skördefest vid Monte Testaccio utanför Rom (NM). Förväntningarna på M ställdes höga i Sverige. I enlighet med tidens värderingar väntade man sig av honom bataljmålningar, speciellt från Karl Johans fältslag. Till FrKA:s utställningar skickade han också hem en del skisser till sådana målningar samt några italienska motiv, men det visade sig att de panegyriska, krigiska scenerna inte var M:s genre. Däremot strödde han gärna omkring sig skämtsamma teckningar från soldatlivet. Bäst lyckades M med sina folklivsskildringar och han var en pionjär att utnyttja den nya tekniken stentryck (litografi). Särskilt under vistelser i Neapel var han mycket produktiv och utgav flera serier med motiv från stadens gatuliv. De mest kända är 24 blad tryckta i Neapel 1827 och 12 blad framställda i Paris 1828. M anknöt till en redan etablerad genre men införde en vardagligare, ofta humoristisk tolkning som skilde sig från de tidigare nyklassicistiska versionerna. I Neapel betraktas hans och landsmannen CJ Lindströms (bd 23) arbeten som föregångare till de litograferade folklivsbilder som senare producerats där. 1829 återvände M till Sverige och fortsatte att arbeta med litografier. Han gav först ut Reseminnen från Frankrike Tyskland och Italien (1829), som bygger på teckningar gjorda i Italien. Därefter kom Stockholmska scener (1830) med folklivsskildringar i sv miljö. Kontrasten mot de livfulla neapelbilderna är stor; folklivet i Sthlm flyter betydligt lugnare och scenerna är ofta mer burleska. M:s stockholmsbilder har ofta återgivits i verk om 1800-talets huvudstad. Det fanns också planer på att M skulle illustrera Bellmans sånger, men de resulterade endast i några teckningar (NM). Under sitt uppehåll i Sthlm fick M uppdrag att utföra en fris på Rosendals slott med motiv ur den nordiska gudasagan. Genom vänner hade han blivit medlem i Götiska förbundet och han valde, inspirerad av P H Lings dikt Åsarna, ämnet Odens återkomst med sina asar. Frisen är målad på papper i grisaille på guldgrund och löper strax under taket runt hela den s k Röda salongen. Här saknas M:s annars kraftfulla karakterisering. Redan 1830 lämnade M Sverige på nytt och kom till England, där han gav ut två litografiska samlingar: Miscellaneous Sketches of Contrasts (1831) och Humourous Sketches (1832). Påverkan från de engelska karikatyrtecknarna är påfallande. M:s hälsa försämrades emellertid undan för undan. Till slut ordnade hans kollega O Södermark så att M kunde komma till honom i Paris. Vännen uppmuntrade honom också att fullborda en oljeskiss till Kalabaliken i Bender som ställdes ut på FrKA och fick god kritik. I sept 1837 avled dock M i Paris; han ligger begraven på Père-Lachaisekyrkogården. M kände sig hela sitt liv nedtryckt av att inte motsvara de ställda förväntningarna. Han har i vår konsthistoria tidigare räknats till "de målande militärerna" och har huvudsakligen blivit bedömd efter sina mediokra bataljmålningar. Senare har dock förutom Carnevale di Roma och hans litografier de många teckningar som han gav till släkt och vänner rönt större uppskattning. Han var lika träffsäker med den traditionella tuschpennan som med blyertspennan, vilken han lärt sig använda i Rom. M gjorde också en del fina porträtt i blyerts. Författare Margareta Winqvist http://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=8730
Kent Andersson har arbetat som säljare av grafisk utrustning. Han är medlem i Litografklubbens Arkiv och är sedan länge varit aktiv på museet. Han har också tryckt egna litografier. Kent Anderssons samling som donerades till Litografklubbens Arkiv 2009 består av ett stort antal monterade tändsticksetiketter med många olika motiv för framför allt export till Asien och Afrika. Etiketterna trycktes i början av 1900-talet för Lidköpings Tändsticksfabrik Sirius. Läs om tändsticksfabriken här: http://thoresmatches.se/tandsticksfabriker/lidkopings_tandsticksfabrik.htm
